hope is a waking dream.



det är konstigt hur man aldrig slutar förvånas. nån gång borde väl dagen komma när inget faktiskt kan komma att förvåna mig längre, men det verkar inte så. det är hoppet som klänger sig kvar, det är hoppet som försöker hålla optimisten vid liv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0